Den som plockar upp den här boken för att få lära sig något om vikingar blir besviken – den handlar inte om vikingatiden, utan om hur vikingen som figur kom på modet under 1800-talet. Under årtiondena kring sekelskiftet 1800 var den svenska självbilden i kris. Gustaf III hade mördats, hans son Gustaf IV Adolf imponerade inte som regent, och Sverige förlorade Finland 1809. Det fanns en längtan efter något nytt, en svensk manlighet som gick emot 1700-talets hovliv med smink och pudrade peruker. Vikingen dök upp som en förebild för 1800-talets män, och intresset för forntid och arkeologi tog sin början.
En intressant och lättläst bok om vikingen som symbol, om 1800-talets manlighet och om kopplingen mellan de båda.