Cecilia Fröding, poetens äldsta syster och den som huvudsakligen ansvarade för honom under hans sjukdomsår, berättar om deras barndom med två tämligen osykiskt sjuka föräldrar och fortsätter sin berättelse med ett porträtt av Fröding som långt ifrån framhäver en storhet på det mänskliga planet, utan mest handlar om hans oansenliga egendomlighet. En torr, sval bok om en diktare som andra skrivit desto hetare om. Historien avbryts innan han hunnit slå igenom och i den finns inget erkännande av det slag som senare fick Cecilia att i ett brev skriva om hur tre geniala diktsamlingar av honom var värda "tre ruinerade systrar". Vilket anspelade på att hon och hennes systrar Hedda och Mathilda offrade sina egna drömmar för att hjälpa och underhålla brodern.